itadakimasu!

Eller peran, som vi säger här uppe i Sveriges mitt. Det är i alla fall vad jag har bäddat ner i jorden idag, i vad som kan vara Sveriges minsta pyttelilla potatisland. Jag hade lite hjälp av Zelda förstås, men hon är mer inriktad på att fånga in maskar och skalbaggar som hon "planterar" i sin kruka med jord. 



Jag är långt ifrån någon expert inom potatisodling, men tycker att det har gett hyfsad utdelning tidigare år trots att jag nog inte alls gör exakt som man ska. Kanske är det lite tidigt att plantera ut dem nu, vad jag hört ska jorden ha uppnått en viss temperatur för att det ska vara någon vits egentligen. Nu ska det ju förstås inte göra något om man planterar ut dem tidigare än brukligt, det enda som händer är att de inte börjar ta fart och växa ordentligt och lämnar därmed finfin jord till snabbväxande ogräs. Men eftersom jag har ett superlitet potatisland så gör det inte så himla mycket. 



Jag gräver ner, och Zelda gräver upp.



Får hjälp med bevattning av moder natur ikväll. Och detta vet jag inte enbart för att mörka moln omger oss för tillfället, det märks även på att det stinker ko-tarm utanför huset. Vi har åkermark ganska nära på varje sida av vår tomt, och bönderna brukar sprida sin dynga när de vet att det ska regna. Trots detta så tycker jag fortfarande att det är sjukt härligt att bo på landet.