itadakimasu!

Idag fick jag en härlig ego-boost av en tant som uppenbarligen inte skräder sina ord. "Jaså, är du gravid? Jag trodde att du bara var tjock! Det är så många andra som jobbar här som är tjocka och som inte är gravida". 

Min sambos farmor bjuder gärna på en supergod gryta med ölkorv och fläskfilé när vi träffas. Detta är en lite modifierad version av hennes recept. Den är dessutom jätteenkel att göra! Tänk på att låta ölkorven koka med en stund i grytan innan du kryddar något mer, då kryddig ölkorv tillför mycket smak.

Ingredienser

Jag har varit till fjälls en vecka för svamp- och bärplockning, därav denna radiotystnad. Det blev en hel del kantareller, en del hjortron, lite hallon och några kladdkakemuffins. Eftersom min 3-åriga dotter ville vara med och baka så hanns det bara med efter-bilder. Hon bakar gärna och väldigt snabbt och passionerat. :) Körde på mitt favoritrecept på kladdkaka - samma som jag använder till kladdkakan med kokosbotten. Då det fanns på tok för mycket bakchoklad i stugan (som egentligen inte alls är en stuga, mer en villa) så hackade jag i både mörk och vit choklad i smeten. Har ännu inte smakat en kladdkaka som smakar för mycket choklad! 

Hösten och den tillhörande skördetiden börjar breda ut sig här i trakterna. Luften är svalare, dagarna kortare och de vilda bären börjar mogna. I år har jag tagit rätt på något som jag normalt inte brukar skörda, trots att det är gratis och växer vilt på gården; Kummin. Jag själv är egentligen inte alltför förtjust i det, men övriga familjemedlemmar gillar denna krydda, så jag ska ge den en ärlig chans. Sen smakar ju närproducerat och gratis nästan alltid gott. :)

Nu i kräftätartider så blir man påmind om Västerbottenostpaj. Personligen tycker jag att Västerbottenost är på tok för dyrt. Visst blir det lite speciell smak med just denna ost, men jag tycker inte att det är värt det egentligen. Jag brukar köra med t.ex. vällagrad Grevé eller Prästost, spelar inte så stor roll så länge det är en smakrik ost. Vill man göra en extra barnvänlig paj så kan man ju ta någon mildare variant.

Här kommer jag med ett tips till dig från mig; köp en hushållsvåg! I alla dessa tider har jag tyckt att det är onödigt att ha en sådan. Den behöver batterier och den är inte alltför billig i inköp (beroende på vad man har för budget och krav). Det känns rentav lite fånigt att tipsa om det. MEN! Man inser efter ett tag att den är bra till så mycket. Väga svamp t.ex.

Igår firade jag min sista semesterdag med att improvisera fram ett nytt bröd. Eftersom jag är sämst på att följa redan skrivna recept, så passar det mig bättre att hitta på nya. Köpte hem torkade aprikoser för ett tag sedan just för att jag hade tänkt baka något bröd med dem. Jag tycker att vissa bröd lyfts fram om det är något litet sött i dem, i detta fallet torkade aprikoser. I ett recept jag brukade göra förra året gjorde man en slags havregrynsgröt som bas för brödet. Och eftersom vi hade en liter filmjölk hemma med utgånget datum så använde jag den till brödbaket.

Det är sällan man hör att det går att lyckas med inga eller superenkla medel inom odling. Jag har dock ett livs levande bevis ute i kryddlandet! Under försommaren köpte jag en krav-odlad kruka med dill på Coop Forum till det extravaganta priset av 5 kr. Denna kruka dill var avsedd att förtäras inom några dagar, därav priset. Denna grävde jag sedan ner, utan jordförbättring, och har under sommaren knappt ens gett den vatten. Och den sprudlar fortfarande av liv och ger mer dill än vad som går åt i vårt hushåll. Det är alltså inte så dumt att våga prova saker som man hört inte fungerar. Om det går åt h****** så är man ju ändå en erfarenhet rikare.  Jag tycker dessutom att det är roligare att prova själv än att bara gå på hörsägen. :]

Denna vår när vi gick igenom frösortimentet på Impecta så hittade vi en spännande växt vi aldrig hört talas om - smultronspenat. På beskrivningen lät den ju väldigt fin: "Spännande växt med friskt, grönt bladverk. I bladvecken bildas mängder av smultronlika, ätliga, röda bär med mild, söt smak. Bladen är utmärkta som spenat. Odlades förr i klosterträdgårdar".

Meals in Japan traditionally begin with the phrase itadakimasu (いただきます^?) (literally, "I humbly receive"). The phrase is similar to "bon appétit", or saying grace to give thanks before a meal. It is said to express gratitude for all who played a role in preparing, cultivating, ranching or hunting the food. This also acknowledges that living organisms have given their life to human beings as Dāna.^[2][3]